INGEMAR SVENSSON & INGE GRÜNWALD SVENSSON

KATALOGBLAD
Utställning 28 jan – 12 febr 2012 , Galleri Överkikaren

INGEMAR SVENSSON är skulptör. Och det märks! Skickligt spelar han ut skulpturkonstens råämnen tyngd, struktur och balans. Han arbetar utan tydliga motiv - sammanställlningarna av klot och bordsform (ett form-par som sedan länge bildar röd tråd i Svenssons produktion) är mera subtila än så. Motiven är indirekta och snavar på sin höjd på randen till avbildning. Rationella drag saknas. Fingertoppskänslan räknas.

Fysiska situationer med ljusets skiftningar i metallen som kontrapunkt. Yta, djup, tyngd och lätthet glider in och ur varandra. Balansakter med egen logik: en för varje objekt. Variationerna mellan ljus och material ger objekten förmåga att dra åt olika håll men med ett gemensamt - bort från känslan av tung materia !

Det tunga klotet äger även den sfäriska formens lätthet. Kvadratens ljusa ovansida skimrar viktlös, men dess djupa skugga är som en basröst i en gosskör.

I något konstsammanhang har Svensson jämförts med Giacometti. Kanske - men i ett avseende till den store schweizarens nackdel ! För denne lärde aldrig känna det svenska ljuset . Eller ärligare sagt: ljusfattigdomen som föder längtan efter ljus. Där andra ser torftighet, känner svensken det tunna vinterljusets tålmodiga arbetsseger över en dunkel skogsrand. Milt ljus och tung materia. Ljuset i koppar och brons. Ingemar Svensson målar smått buddistiskt med sin skulptur.

INGE GRÜNWALDT SVENSSON är målare men även grafiker. Här handlar anslaget om rörelsen bort från det sedda, bort från de landskap som bilderna uppenbarligen utgår från. "Landskapen" framstår mer som ett slags ekon och rör sig på gränsen till upplösning. I denna bildpoesi finns ett avstånd - kanske till något en gång sett och upplevt. Som likväl närvarar genom ljusets skiftningar och liv. I kompositionernas sammanhållna, varma ackord, gästar de nära och långt borta varandra.

Det inre som vilar i det yttre... Da Vinci utvecklade sin sfumato-teknik för 500 år sedan. Mona Lisas mjuka atmosfäriska suddighet tillåter blicken att försjunka i perspektivets oändlighet, i kontrast till de geometriska linjer och fasthet, som styr blicken inåt/bortåt i renässansmästarens Nattvarden. Läsningen av bilden av Madonnan stod (för sin tid häpnadsväckande) fri från gängse sammanhang mellan yttre och inre. Dessa rumsliga hierkier lades olåsta över till betraktaren.

Inge Grünwaldt Svensson bygger en väg bort, men också till. Ljuset modellerar mötet med betraktarens privata rum.

(©) ANDERS ENGMAN jan 2012

Tillbaka !

Galleri Överkikaren
Köpmangatan 12, Gamla Stan
111 31 Stockholm
Tel/Fax 08-10 63 10
www.gallerioverkikaren.se
m@gallerioverkikaren.se