NANNA JOHANSON-QUILLIN
& JEAN-CHARLES QUILLIN

4 - 26 maj 2013 Galleri Överkikaren
UTSTÄLLNINGSTEXTEN

NANNA Johanson-Quillins måleri har abstrakta förtecken. Men vad är egentligen abstrakt och vad är figurativt? Hennes verk öppnar sig faktiskt mot en långt mer spännande, om än svårfångad kategori. Ett fält, som man kan kalla "det outsägliga".

Det icke-begreppsliga måste naturligt nog röra sig bortom vanliga motiviska räckvidder. Och Johanson-Quillin arbetar fritt med världsfrånvända eller "inre" landskap. Exempelvis ett månbelyst ödsligt sjölandskap med en mystisk sfärisk nebulosaspiral i vattenspegeln, fungerar som initiation samt öppnar för intuition, bättre än tolkningar. Motiv - men på väg bort från det motiviska. Surrealisterna begagnade på sin tid ofta en överdådig fantasiapparat som funktionellt verktyg för att bibehålla motivens trygghet. Men det var då. Det osagda har idag fått en dynamik som gör att man faktiskt lätt accepterar månspegelns mystik som något av samtida natur.

Kompositionerna är antingen mörka eller ljusa. Somliga är mycket tunt målade - som lätta vibrationer eller musikaliska nebulosor. "Ljuset och ljudet föder formen", säjer konstnären själv. I några dukar spelar guldinslag ytterst enkelt mot rinnande färgstråk: färg som inre duggregn.

Också JEAN-CHARLES Quillin spelar ut mörker mot ljus. Men här handlar det om sceniskt laddade bildrum. Motiven är enkla uppställningar av klassiskt snitt. En sittande dam med drag av grekisk staty, eller ett par som äter en enkel måltid framför eldstaden. Men de flesta ansikten döljs bakom monstruösa, djurhärmande masker. Ett grepp som både av-humaniserar och anonymiserar motiven. Dessutom målar Quillin med inte så lite av Rembrandts mustiga rökighet, och även med drag av dåtidens holländska vardagsrealism: tidsresan ger faktiskt scenerna extra avstånd. Och varje spår av de gamla holländarnas muntra vardagsdräkt och allegoriska detaljer är bortskalade. Istället är figurerna genom ljus / mörkertekniken drastiskt belysta och skarpt isolerade framför fondernas djupsvärta. En tryckt och hotfull amosfär: som scenbilder från existentialistisk teater för 50 år sedan.

I en duk försöker ett par maskerade betjänter behaga en förnämt klädd dam i centrum. En tidlös scen, ett drama kring makt och osynliggjorda hierkier, frammodellerat genom det flerhundraåriga ljusmåleriets möjligheter.

(©) ANDERS ENGMAN maj 2013

Tillbaka !

Galleri Överkikaren
Köpmangatan 12, Gamla Stan
111 31 Stockholm
Tel/Fax 08-10 63 10
www.gallerioverkikaren.se
m@gallerioverkikaren.se