JULSALONG ÖVERKIKAREN
30 NOV - 15 DEC 2013 Galleri Överkikaren
UTSTÄLLNINGSTEXTEN

Anne Terselius-Claridge målar rakt på sak, med drabbande direkthet. Men vid sidan av större kompositioner finns också små intima, inte mindre genomtänka verk. Färg och form dämpas då. Avgörande blir att låta bildens delar ackompanjera varandra, bygga färgsammanhang. Den collageliknande målningen på årets Julsalong, svävar enkelt i viktlös kammarmusikalitet.

Naturen finns oftast med i Lars- Erik Selins tre nya bilder: åtminstone anas den som kompositionell urcell. Sedan händer mycket i arbetet med dessa sjudande kroppsliga, okroppsliga (!) verk med minst en fot i den engelska Romantikens storslagna färgmystik. Selins mycket experimentella bild-brygd lever ett helt eget liv.

Osckå Eva Martinson ställer ljus mot mörker. Klara och dunkla färger står mot varandra. Yta mot rytm, färg mot form. I oljan "blå timmen" tar det måleriska överhand och slukar motivet som säkert var synligt när målningen inleddes. Men känslan av rumslighet och fönsterljus finns kvar, och bildar en fin berättelse bland mullrande färgsjok. (Se också hennes olja ”Form” !)

Mina egna målningar (varav ett objekt) utgår från något sett och upplevt. De är därför inte abstrakta, bara purifierade till enkel visuell form fri från motiv och symbolik. De röda färger jag oftast arbetar handlar om naturupplevelser, som till exempel av soluppgångens strömmande färgkropp. Målningarnas färgtoner ligger såpass nära varandra, att skimmer och ljus framkallas: en röd ljusklang.

Kanske kan man kalla Rune Hagbergs objekt för en visuell dikt mellan ljus och mörker. Den är varken skulptur eller målning utan vill "bortom". Med sin kalligrafiskt influerade form vilar figuren i en meditativ atmosfär.

En totalt annan puls slår hos Acke Nordström, vars tjocka färger klättrar på tavelduken. Färgkropparna, nästan skulpturer i olja, kämpar och rungar: Hus. Tak. Jord. Eruptivt, primitivt, med klang av nordiska furor och slägga.

Oscar Reutersvärd var en egensinnig konstnär och konsthistoriker som älskade konstruktiv konst så mycket att han utvecklade sin egen variant av en omöjlig figur. Den gula figuren på utställningen fungerar problemfritt på en plan yta. Men logiken är ganska omöjlig att föreställa sig i den fysiska verkligheten, det vill säga tredimensionellt. Ja, professorns uträkningar var knepiga. För 20 år sedan försökte ett gäng forskare knåda figuren i tolv superdatorer. Till sist fick man fram en slags snett vriden, skulptural form. All denna matematik måste ha roat Reutersvärd, som ju för länge sedan fått saken sekundsnabbt serverad i en konstnärlig ingivelse.

En trädgård är en jämförelsevis vilsam plats. Eva Björkström är konstnär men också trädgårdsdesigner och trädgårdsentusiast. Hon målar grön somrighet con amore utan vare sig konstnärligt akademisk eller linneansk systematik. Trädgård och blommande städer möter i full blom, målat med hjärtat.

Anna Bergmans teckningar är alla sceniskt inspirerade skisser och stammar från hennes arbete vid Dramatiska Teatern. Dräktintresset är stort och hon har bland annat skrivit en bok om Dramatens dräkter i historisk belysning. Gouacherna med journalistisk skärpa ger liv åt både historisk scenkonst, och åt samtida scenpersonligheter.

Karin Eklöf är en målarinna som sällan söker sig till storslagna motiv. Istället räcker det ofta med utsikten från ateljéfönstret på Söder. Ett fördjupat studiemåleri, där o-märkvärdiga motiv ständigt återkommer, helt enkelt därför att deras vardagslighet är mer än nog för det långsamma arbetet kring måleriets färg och form-problem .

Hans Anders Molin är skåning och faktum är att det var där det svenska friluftsmåleriet hade sin vagga en gång i tiden. Men Molins experimentella färgmåleri är exotiskt och motsatsen till det skånska ljuset. Suggestiva mörka skogsmotiv med Matisse-influerad dynamik, där närmast ornamentala plan breddar färgernas spektra.

Lenny Clarhäll är en av våra mest offentliga skulptörer. Man kan tro att stora offentliga format inbjuder till monumentalitet och tungsinne. Men med Clarhäll är det tvärtom. Istället är han improvisatorisk och formerna glider i impulsiva löp. Vissa motiv är lättbegripliga. Andra, som den lilla stående järnfiguren, alluderar på mytologiska väsen och nordisk och/eller sydamerikansk ritualitet. Andekraft i jazzig form !

(©) ANDERS ENGMAN nov 2013

Tillbaka !

Galleri Överkikaren
Köpmangatan 12, Gamla Stan
111 31 Stockholm
Tel/Fax 08-10 63 10
www.gallerioverkikaren.se
m@gallerioverkikaren.se