BENGT HÄRDELIN

12 - 27 jan 2013 Galleri Överkikaren
UTSTÄLLNINGSTEXTEN

Bengt Härdelin föddes i Hälsingland men kom till Stockholm under mellankrigstiden. Han studerade skulptur vid Konstakademien, men är mest känd som målare. Konstakademien (eller "Mejan" som eleverna sa) var på femtiotalet rätt traditionell och akademisk. Men samtidigt tillhåll för modernt sinnade unga konstnärer. Som redan sett ett otal nya impulser strömma in i det isolerade Sverige åren efter fredsutbrottet: Expressionism, Konstruktivism...och vågen gled vidare mot lätt jazzig spontanism. Så här i tidens backspegel kan man tro att den konstnärliga friheten var total. Men i själva verket fortsatte de allra flesta med traditionens färg och formproblem: bara på nya sätt. De unga stuvade om i traditionerna: det handlade om att finna nya personliga möjligheter och uttryck. En försiktig svensk identitet växte fram vid sidan av allt internationellt.

En akademi-lärare var skulptören Bror Hjorth. Härdelin tilltalades av dennes direkta, frisinnade konst. Hjorth inpräntade sin uppfattning med mottot: "det måste finnas en idé bakom vad man gör". Och insikten om hantverkets betydelse blev en slags startpunkt för den unge Härdelin. Efter debutåren utvecklar Härdelin sitt personliga och varierade måleri, som flödar av experimentlust och målarglädje. Motiven är enkla och fria från symbolik och andra underplan. Färg och form-arbetet står i fokus. Skulpturen har bitvis hamnat i skymundan, men här finns många porträtt och flera offentliga verk. Bland det senare märks den fint hållna dopfunten i Sundbybergs kyrka, som formmässigt sammanför medeltidens bastanthet med femtiotalets tidstypiskt svalkande geometri.

Härdelin talar själv om formen, friheten och lusten som det avgörande. Och att allt bottnar i naturstudium: den fasta basen. Exempelvis klingar denna konstnärliga hållning samman i några storögt impressionistiskta målningar med trädmotiv. Lövverkens väldiga, strömmande ljusflöde har brottats ner till en enda bred, gul färgvåg. Det väldiga gula lövmassivet står i överrumplande kontrast mot trädstammarnas mörksvarta hals. Ett målning av vindens krafter i trädkronan. Men samtidigt ett slags kampmotiv.

Bakom de flyhänta samspelen finns hantverk och organisation. Även tuschmålningarna följer strikta principer. Tuschens svärtor spelar mot papperets vithet och ger ljus. Någon gång har penseln fått droppa mot papperet. Färgen sugs upp i papperet och ger skimrande plumpar: enkla intima ingivelser med största grafiska effekt.

(©) ANDERS ENGMAN jan 2013

Tillbaka !

Galleri Överkikaren
Köpmangatan 12, Gamla Stan
111 31 Stockholm
Tel/Fax 08-10 63 10
www.gallerioverkikaren.se
m@gallerioverkikaren.se