CHARLOTTE EKMAN

1 - 16 FEBR 2014
Galleri Överkikaren

UTSTÄLLNINGSTEXTEN

I Charlotte Ekmans måleri möts tid och rum i flera bemärkelser. Till Charlotte Ekmans senaste utställning (2011) skrev jag bland annat, att
"Ekman är inte bara målare utan har också gjort scenografi, bland annat till Mozartoperor. En annan scenografiskt sinnad målare och föregångare var prins Eugen. Målarprinsen satte iakttagelsen och det sedda först, för att sedan låta den symbolistiska fantasin löpa."

Ja, Prinsens fina balansgång bestod i att måla inre landskap som inte förvrängde det yttre motivet. Den balansen gäller även för Ekman och hennes nya utställning, med samlingstitel "Andra Sidan". Här möts sakrala rumsligheter och figurer och grupper utan ansikten och därför allmänngiltiga. Det är beslöjat, suddigt, obestämt, vagt målat... Ett drömskt sceneri med poetisk känsla, där avstånden mellan det privata och allmänna suddas ut.

En av "målarprinsens" (prins Eugen) mest subtila målningar heter Oljefabriken och målades 1905. Motivet är en utsikt från hemmet på Waldemarsudde och en industribyggnad tvärs över fjärden med blossande oranga fönster, sedd mot en blå himmelsfond. Stilla sommarkvällar måste fabriksarbetet hörts klockrent över sundet: den drömmande målande prinsen levde inte isolerat, utan var en skarp iakttagare av upplevda dagsverkligheter. Men hans måleri behövde avstånd, fysiskt och andligt, för att ladda motivens gåtor.

På målarprinsens tid låg sentimentalitet i tiden: läs dåtidens symbolistiska diktning. Idag är situationen annorlunda. Hollywoods förförelser degraderar det själfulla till oigenkännlighet. Men i konsten har sentimentalitet handlat om trohet till det inre. Och det har alltid funnits några målare som gett sig i kast med detta.

I ett par bilder (32 och 33) tycks Ekman hämta inspiration från den nederländske renässansmålaren Pieter Bruegel, som var en extremt jordnära målare. Men det finns en tråd: Bruegel arbetade ihärdigt med balansen mellan vardaglighet och själfullhet.

Ekmans tunga katedralsbyggnader och högtidliga, djupa kyrkoatmosfärer kunde inspirerat till arkitektoniska kraftspel och dramatiska skuggspel. Men istället överväger ett stilla mjukt ljus, som silas fram genom tunna spröda färglager. Figurerna är sakrala, samtidigt allmänngiltiga. Det är balansen, lugnet och ljuset, som samlar denna vallfärd i bild.

(©) ANDERS ENGMAN febr 2014

Tillbaka !

Galleri Överkikaren
Köpmangatan 12, Gamla Stan
111 31 Stockholm
Tel/Fax 08-10 63 10
www.gallerioverkikaren.se
m@gallerioverkikaren.se