ANETTE BJÖRK-SWENSSON

18 OKT - 4 NOV 2012
Galleri Överkikaren

UTSTÄLLNINGSTEXTEN


Fotografi eller målning? Inför Anette Björk-Swenssons bilder blir det en teoretisk fråga. Det är måleri och inget annat. Men en utgångspunkt finns ändå i popkonsten och speciellt Fotorealismen, som växte fram under mitten av 1960-talet. Stilen kan verka kylig och kan tyckas utesluta konstnärernas personlighet. Men det gäller varken Björk-Swensson eller fotorealismens föregångare, amerikanen Edvard Hopper, vars tuffa, urbana stilleben var hårdkokta men gripande bilder av mänskligt liv.

Fotorealismens typiska kalla reproduktion av en människotom verklighet handlade givetvis om brist på mänsklig närvaro. Stilen bar frånvaro som omvänt längtanstema, och blev därför ikonisk för hela det unga sextiotalet. Det nya sättet att måla tog sig an en ny, social verklighet: Harlems slum, reklamskyltar, närbilder på underliv...blev plötsligt konst.

I Sverige märktes Peter Tillberg och John E Franzén med ett för många provokativt måleri. Den senares kaliforniska dukar snuddade t o m vid klassiskt historiemåleri med Hells Angels, det etablerade samhällets fiender, som överraskande hjältemotiv. Men även den försiktige Reinhold Ljunggren utgick från fotorealismen.

Anette Björk-Swenssons realism är avspänd och har fria tyglar gentemot föregångarna. Tillika full av personliga, rebusartade infall. Tre tända fönster i ett typiskt småstadshus samspelar med gatlyktans sken: så banalt och lätt att gå förbi. Men konstnären ser en gåta i välbekant vardag.

Utställningens mest typiskt fotorealistiska verk föreställer ett vitt hus inramat av en triangel av mörkt löv. Titta på den. En dold hälsning till Magrittes måleri? Och gräsmattans strån är målade med minutiös, snudd på manisk detaljrikedom. Det är klinisk hyperrealism, mer verklig än verkligheten, som ökar känslan av fantastisk vardag. Medan en annan målning låter ett mäktigt skogsmotiv sväva i sin egen spegelbild som en surrealistisk drömbild.

Förfrämligande av det välbekanta... Bitvis också dystopiskt: trots allt rör det sig om ett underplan av tomhet i det välarrangerade samhället. Men det kryllar av lekfulla variationer och sidospår i ett måleri, som gör matchen oavgjord mellan kylig yta och personlig berättelse. Tråden går tilbaka till Hoppers konstnärliga nerv: hans urbana mytologi och paradoxala möte mellan tomhet och längtan.

(©) ANDERS ENGMAN okt 2012

Tillbaka !

Galleri Överkikaren
Köpmangatan 12, Gamla Stan
111 31 Stockholm
Tel/Fax 08-10 63 10
www.gallerioverkikaren.se
m@gallerioverkikaren.se